Oändligt segel är jag sannerligen!

Ett fullständigt genombrutet,
knutet i gränslös spets;
förrädiskt som yta, ett fångstnät att
resa igenom,
inget som hejdar en fartvind på genomresa -
och var är din vind Lancelot, var är
meningen med våra hudar?


oscilloskop har jag inget
(jag lever nog utan att veta hur puls kan beskrivas)
men jag ser två sidor med båda ögon
och älska dig kan jag (en provrörsmängd i taget)
om du fyller ut mitt segel (men alltid ständigt och bara från båda sidor)
med saffransaromer
med sydfransk hotelluft (ur handbagaget),
vingdrag från smådjävlar (come what may)
vindslag mot vajande rö -


och du;
en framkallningsvätska sipprad på
oändlig spets,
vad framträder då,
tror du?


ett svaveläpple, en utsträckt bröstplåt,
dimmor och korpar som vältrar sitt vagnshjul mot Camlann?

eller mitt slutna öga