Kliver ur mig själv och besöker stadens gator som en vanlig man! Ser så vanlig ut att jag skulle kunna tas för äkta och inte kopian! Lurar alla, lurar mig själv, men bara nästan, jag har den egenskapen! Mitt riktiga jag sipprar igenom, värmer mig och jag växer av vetskapen! Vetskapen att jag hellre hatas för allt jag är, än att älskas för lögner, vägrar bli en av boskapen! Blir hellre skydd som pesten, än att vara lik resten! Jag är inte bäst än, dock klart bättre än resten?