Gott nytt liv, Elov?

Det är ännu oklart vad du dog av. Vi gör noggranna undersökningar, följer till synes skilda spår som leder in och ut ur din död. Den har lokaliserats till södra Frankrike, förmodligen närmare Marseille till, med en efterhängsen provencalsk doft i spåren. Där kan ha varit en madame inblandad, men i så fall som katalysator, ingen mörderska. Det här handlar enbart om din egen inställning, Elov. Ville du levt vidare så kunde du ha gjort det.

Avgörande förefaller ha varit ett särskilt sorts överskott snarare än någon akut brist. Mönstret i urinfläckarna skvallrar om att du sökte glömskan, den utväg de flesta människor gör. Men du ägde lite för stor kunskap om levnaden och dess konstformer för att bara gå upp i rök. Du fick filtrera dig fram till ett mellanläge, till en kentaur med skorpionstjärt, i balans mellan att vara och att inte vara. Dessutom har du en viss inblick i hela denna utredning, Elov, vilket kan påverka dess resultat i ännu mer subjektiv riktning.

Leva är personligen övertygad om att du tog en överdos missförståddhet, spetsad med ensamhet, Elov. Hon menar att du utvann guld ur skit, fastän ingen ville ha guldet ens gratis, medan skiten rentav snodde de, så att du inte kunde tillverka mer guld. Jag, Magman, är snarast inne på att du drack Revaxör istället för att hälla det i öronen. Räcker visserligen icke som orsak, så bidragande måste ha varit ditt redan så översvallande nervsystem. Proppen gick ur och systemet kollapsade av alltför många fakta + påhitt att hålla reda på i samma tiderum eller näst intill.


Den stora bruna resväskan som du hann packa ett par hundra gånger före du dog, den har vi strax packat upp samtliga gånger. Analysen visar att somliga saker återkommer jämt. Det rör sig framför allt om chokladkakor, kravatter, anteckningsböcker med öronvaxpärmar, inspelade stycken, total avsaknad av ost, dussinvis med näsdukar, tarotkort, filmstjärnor, extra batterier till kameran etc etc. Genom livet har du successivt vant dig vid alltmer mayonnaise-mässigt kladd, sånt som du under barndomen förvisade. Ost var det första motståndet, den sista etappen att övervinna, men du hann aldrig bli vän med osten före döden. Det spelar dig ingen roll längre Elov, att äntligen få reda på varför - för du vet att växandet måste ske i förhållande till vilken sorts materia somhelst. Din uppgift är att slappna av. Fortfarande är du inte helt avspänd till senap, fastän som ren kryddsmak isolerad funkar den.

Lagerlöfs lilla Herrgårdssägen hade du just knytit ihop efter flera veckors hårt arbete. Men samma morgon du dog påbörjade du tydligen sju böcker igen, alldeles samtidigt. Du brukar alltid ta i så väldigt när du väl gör en omstart, så all energi går åt till de första tjugo sidorna ur varje bok. Sedan sitter du där och kommer ingenvart. Enligt vår tabell, baserad på bibliotekskvitton som du kastat på platsen ifråga, består dina nyfunna älsklingar av : Den Återfunna Tiden av Marcel Proust (sista volymen ur På spaning efter den tid som flytt), Återkomsten av Evert Taube, Rövarna i Skuleskogen av Kerstin Ekman, 181 Dikter Till Tranströmer av poeter.se, Siddharta av Herman Hesse, Mannen Som Slutade Röka av Tage Danielsson, Den Gudomliga Komedin av Dante Alighieri.


Vidare återstår teorin om naturligt åldrande, i all sin potentiella obeveklighet. Vi kan ju konstatera att du föddes 1879 = samma år som Einstein = fyra år efter Jung = fyra år före Kafka = åtta år senare än Proust = ett par år innan Picasso. Emellertid när framtiden faktiskt började (1969 ombord på månen), då blev det möjligt att förlänga livstiden även för vanliga dödliga. Teorin om att det sedan åter blev icke-möjligt att utvidga sin tid, den var du ingen anhängare av, Elov. Så vi befarar att du helt enkelt lever kvar i framtiden...?


med vänliga hälsningar / Magman o Leva