Min mexikanska granne
sveper fjolårslöv
genom skymningen
hon lyfter handen till mig
jag lyfter min

Dämpade sparkar
på slitna fotbollar
lobbar genom barnens skratt

Nedgående sol
genom mitt vinglas
den spiller
ljus av blod
över min hand

Söt doft av gräs
hösten har glömt kvar
våt jord och svamp
jag andas inåt
i mitt alldeles egna vinterbröst

En igelkott
flyter som benlös
i buskarna
sniffar oroligt efter faror

Någon rör i en kaffekopp
ljudet låter nytt
och trivsamt
som en slags längtan

Krokusar
tänder sina gaslågor
över vissnat ogräs
bugar i en vind
vi andra inte känner till

Över allt det här
knypplar koltrasten
sina spetsar av sång
en liten svart fläck
på en takås

En mopedmotors
skärande i lugnet
får mig att le

Jag lyfter glaset
strävt vin
mot läppar
skålar tyst
för
en vanlig jävla vårkväll.

Jag ser en sten
som ligger djupt
i rufsigt gräs
kanske är den
en oerhörd tanke
ingen orkat bära

Kanske min
medan skymningen
ersätts av
syster natt