världar kan välta de saknade sömmar
och de äventyr, vi hade i hand
vådligt sydda, underbara drömmar
där fruktan glider ur vår hand,

för hjältemod i ungdomlig strid
två hjärtan samsas om ett,
stannar allt öde i sin tid
och gör alla fel till rätt

tog ödet och la det i din hand,
band fast våra tårar blid,
lovade att aldrig blicka båkåt,
och lyssna på förgången tid

såg bundet hur illa det bröts,
forsat genom kylslagna vatten,
inom ett tomt hjärta det slöts,
förbundet bildades den natten,

fann alltid eviga vägar att vandra,
även när längtan regnade ned,
under månljusets stilla vagga,
slog vi sedan fast vår ed


"vi är ljuset i kylslagen eka,
en famn att slutligen somna vid,
ruset som ska få smeka,
ett pulsslags saknad av tid"



drömmar som förintar det gråa,
gnistan som bränner till vila,
förgångna som fryser till stilleben,
och visar blott det gracila

vi glömmer inte att vi är,
bortom hjältemod och tid,
bara två händer i varandra
som alltid funnit sin frid

bortom dagens flyktiga ära,
samman är vi ljuvligt åter,
med tiden har vi fått lära
att styrkan är, det som förlåter