Räkna morgonbågar, se skyn som varande ljus
hukande står morgongräsets dagg
här har stigar ökat sig jag har skymtat öppen dag
och mot det som hände förr har jag inget agg

Jag har stolta steg jag tar
aldrig rädd för mörka nätter
jag har skogen nära mig
och vet att mot sjö den vätter

Jag tittar inte bakåt jag är den jag är
jag har barbent mot mark och dansar däri
jag är jag och jag sjunger fritt emot
jag är den som jag ville bli

lite blåmärkt och gråten men störst utav allt
har jag vila och tusen skratt
och sånger som fridsamt bubblar ut
och när jag sjunger så vet jag att

ingen kanske lyssnar förutom jag
höjer min röst så långt ut
vilan min kommer efter det att
min vandring har tagit slut