Fingrarna på promenad över din armbåge
över vita fält
över de punkter på din arm
där sommaren ska placera fräknar

Där det ännu doftar vinter
men där snart saltet
från kvällsdoppet
ska teckna leenden
över myggbetten

En klocklös handled ska sträckas
mot timotej
vid dina vader
i en nigning som inte
är underordnad någon

bara en självklar kvällssolskoreografi
som fulländar friheten

utan eftertanke
utan baktanke
lika lätt som humlan
som försvinner in mellan
dunkla hasselblad