de tår som lyser ömmast,
är där har jag varit med viljan att bättra,
istället har kriget öst sin girighet över.

vi kunde ha vandrat med fromma ord men
det blev en jakt på poänger.

där dog du i samma stund då du förmörkade det som kunde vara ljus,

där dog jag som inte insåg att känslor är sprungna ut i varje kvist,

vi borde vara en helhet,
vi är inte ens halv,

skulle ha spridit orden om oss som det bästa
men lät stoltheten åter vinna mark,

det spelar ingen roll att du fortsätter hata,

för jag har redan passerat det landet och insett
att jag är en idiot som fortsätter att be om förlåtelse,

för att jag vill
och för att jag kan.