Tankarna kärvar, gnisslar som en gammal kyrkport, ovanligt tankarna brukar gå fort!

Trögt som att jogga i expoxilim och krossat glas! Det gör ont av själva fan och jag kommer inte loss!

Är inte främmande för smärta, har burit Marianergraven i mitt hjärta! Dumpade saker där som de allierade gjorde med krigsmateriel, fyllde den sorg, hat och smärta!

Men till min och många andras förvåning så flyter skit, vägrar hålla sig nere, vägrar försvinna! Skaver i mitt huvud, bakom ögonen, mot imsidan av min trumhinna!

Två strategier, Nyköpings gästabud eller öppna schaktet och släppa ut spektaklet!? Måste fördela min gracer, som en dyndspridare i tabernaklet!

Sänka till botten, låsa in och kasta nyckeln är lika j....a korkat som att spela hockey med inlines och snökedjor, eller simma över kanalen med handbojor! Förlitar mig på strategi två begraver mina tvivel och nojjor!