Jag vet att du bara är
en retning

blicken i dina ögon
obestående
så snabbt den skulle
kallna
om inget avstånd fanns
oss emellan

känslan av vilja du förmedlar
är obeständig
ska den förvandlas
till förakt
så fort gränsen är passerad?

men ändå är jag fast
av de band
jag själv knutit

kan inte ta mig ur ditt osynliga
grepp