Då gick sommaren vid deras sida
Vek aldrig därifrån
Lät dem famna den
och var de vände sig
fanns den kvar

Bakom den största stenen
gjord för lek
Under takrännan
där vattendroppar från förmiddagsregnet
fångades på skrattande tungspetsar
Mellan bryggans glipor
där doften av gammalt solvarmt trä
ledde uppmärksamheten ner
mot det abborrstrimmiga sjögräset
och där timmar passerade
till småstenars pluppande
utan en antydan om att det slösades med tid

Med salubrin på armar och ben
och med myggens surr utanför fönsternäten
såg de hur den skiftade i mörkblått och vitt
men utan att de för en sekund tvivlade på
att den väntade på dem därute

som en piprökande morfar
eller en tålmodig gårdvar på verandan

Dagen kom och gick
Det var dess löfte
Löftet de tog för givet
och som lät dem sova utan frågor