Du har hört mina andetag
sen den dagen vi talade med varann
jag vet att inget är sig likt
och det vi hade behövde inga band

vi har dagar ihop
gråa himlar som tär vår blick
och jag bladen i en bok
skrivna tankar för min blick

du vet ingenting om det
du har aldrig läst mig som man ska
sanningen är den att jag
är svår att känna så det är bra


men jag letar efter något
ett steg en tanke som hör oss till
och du letar efter en kropp
en människa som gör det du vill

Vi är som sand och vatten
vi ger mer än vi tar
och jag är först att säga mitt förlåt
för att inget alls stannade kvar

//nu har vi lämnat varann
steg åtskilda mot ett annat håll

men vi såg in i oss själva
och det spelar en stor roll//