Där mosslik på mosslik
- av slumrarnas måg
stirrande vaka om natten

Där dimman i pärlemorsdoftande färg
slöjar hjortron i solguld och ockra

Ett eko går sakta
går fram genom snår
som så orört fått ligga
vid bäcken

Där smältvattnets forsande,
korsande svall i sin litenhet
växer till havsljud

Där gick yxan i fur
tills eggen blev mjuk
och rosten i blicken fick vinna

I det tystaste hus
på den tystaste gård
den har slipats igen för ett minne

\"Det var farfars du vet,
han som jobba\' och slet,
som förlorade synen och hörseln.
Han vars fingrar i krokar
som vårbäcken strax
frös till stelnade, hårdnade knotor\"

Nu har minnena tystnad
och ekot har vänt
ned i mossens förmultnade drömmar

Och tystnaden råder
bland hjortron och snår
ingen själ ser dem vissna och blomma