Två
svarta, blankpolerade knäppkängor
från 1880-talets Östermalm
står
rätt upp
och ner i luften

en lång, lagom veckad
violett kjol
i lugnande
starkt upphetsande sammet
ligger utbredd över
och täcker nästan
en hel kvinnas skakande kropp

benen
från kängornas öppning räknat
där foten och halva vaden
är nedträdda
är röda
enligt årets Parismode

från en del
av kjolen
sticker det fram
stora sjok
av klibbigt hår

ljudet eller lätet
underifrån tyget
påminner om det hos en
starkt ångestriden blåval
som inkasserat alltför många djupa
och träffsäkra harpunskjut

mellan de mot taket
spretande ristande benen
står en ung
pumpande man
som ser ut att ta
sin uppgift på allvar

hans nakna bringa badar
i älskogssvett

vid bordet i barock
sitter gammelmor
och löser korsord
i det rinnande -
vad annars -
stearinljusets
flammande sken

hon vet alltid mer
än hon låter förstå,
låter yppa

incest
är en tradition
i denna välbärgade släkt

väggurets gök
tittar fram
och gal
tre gånger

det går mot morgon

de kopulerande tu
skall snart gifta sig
på var sitt håll

då ska gammelmor
få nattsömnen tillbaka

vinglaset
som hela tiden förflyttats
av rummets vibrationer
faller i golvet
samtidigt som gumman
sträcker ut sin knotiga hand efter ett kautschuk

hon har skrivit lust i stället för last

ler
och suddar ut.

"De...de...de...e är så jävla bra detta"
säger Bergman
snyter sig i slipsen.