Skriver aldrig bara du eller jag,
jag skriver dig med de vackraste ord jag kan finna.

Tro inte att slutet är målet,
det är inte ens början på de leenden som
möter våra kroppar.

Vi raderar ut linjen och böjer tiden till cirkel.

Du fick mina ord innan stavelsen var född,
som träffade nyanserna av världens spektrum.

Bortom andetagen ser vi världen växa i sin själviskhet och
alla slagsmål för rättvisa drunknar i sitt eget sorl.

Du visade att världen kunde förändras med små medel och lyckliga tårar.
Där fann vi varandra när molnen var som tyngst och ekot av
alla röster som predikade undergången stöpte sin självklara framtid med dåtidens kunskap.

Orden kunde förvränga alla dimensioner av sanningar men bara överleva i en verklighet i taget.

Vår väg är där vi flöt genom dimman av de ord som aldrig skrevs.
För jag skriver dig,

att ett vitt tomt ark är den värsta av alla mörka drömmar.

Där skulle vi aldrig någonsin hamna.