Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Det är försent, du går din väg!

jag sitter här på toppen av mitt berg,
och kollar ner i avgrunden där jag ser min själ ligga i tusen bitar.
Det var du som höll ihop min själ, det var du som tog mig hit upp till toppen på av berget.

Jag tittar upp och ser mig omkring bland dom andra bergen, jag ser en gestalt gå där bort.
långsamt bort försvinner den från mig, den gestalten är du.
Du är på väg upp för ditt eget berg där jag inte får plats mer.

Jag ropar så högt jag bara kan \"snälla kom tillbaka, hjälp mig att laga min själ\"
Men det är försent, du vänder dig inte om du går vidare bort från mig.




Fri vers av Nettisch
Läst 262 gånger
Publicerad 2006-02-06 21:32



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Nettisch
Nettisch