Ett töcken reser sig
mot de bottenlösa ögonen,
och passerar förbi medvetandet.

En stund som går vidare
helt utan att uppmärksammas
av den kärlek vi känner till.

Blodet rusar mitt i livet,
och känner den värme
solens strålar ännu ger.

Det är ett möte med avsikt
att avleda tankarna
från dimmornas bekymmerslöshet.