Livet susar i trädens kronor.
Humlan söker tröst
mot färgglada blommor.

Solen vänder sig mot balkongen o
ch glädjen ser mig igen.

Tafatt försöker jag njuta
av den lilla vila dagen erbjuder.
Synlig för kärlekens stilla ofantlighet,
lever mina tankar ett eget liv.

Ingen dröm kan mätas
med mina löften
som jag bär i min själ.

Den ärrade,

den läkta.

Min enda.