Jag ville befria dig ifrån sjukdomens bojor... Din tillit till vetenskapens teori,

blir bara ytterligare ett hänglås... Fastbunden i sjukdom" håller du livet på,

avstånd...Utan att förstå brände jag hål på din själ... Med ordets makt,som

svek o bedrog dig.... Förtroendet som nu hänger löst o sviktar...Tvivel som"

följeslagare,själ våra drömmar och vissioner... Jag bönar o ber" låt inte

uppgivenheten nå dig...Låt kärleken stoppa frustationens tillväxt... Insikten

brände hål på mitt högmod,om att min kraft var större än din... Och priset"

blev avstängning... Jag ser hoppets stjärna lysa" jag ser din sargade själ,

försonas med livet... Jag ser din sorg o smärta upplösas.. Jag ser ditt liv"

träda ur fångenskapen... Friheten står otåligt och väntar på att få omfamna

ditt hjärta... Rozsi