Vaknar du till liv
en ful dag
mitt i lövhögen
den som aldrig blivit ihopräfsad
sedan förra hösten. Rufsig
och utspridd
likt ett äpple
tar du och raskar upp
över tomma altanen
till ditt älskade lilla träslott. Där
inifrån skåp
på skåp efter skåp
i ohyfsat simpel mystik
lokaliserar du dem
i öronvrån
huru korus av kakburkar
klingar ikapp med buteljerna
tippande, tippande
mot trappan
sina hemlighållna andetag
får du avlyssna
det blickstilla folket,
det icke knäpptysta folket.
Så säg vad gör de nu
här i ditt eget hus ju
?!?
Tolv tomtar är de
cirka två och en halv familj
i stort sett harmlösa
dock dödliga vid missbruk
bör plockas med hjärtat kallt
men mössan på
finns i ultimat uppsättning
vari ingår
nio förvuxna nissar
stolta som troll
och tre förkrympta gummor
fräcka som troll
har de hållit din tillvaro under god uppsikt
bakom blomma, gräs och gren
inom stubbe, svamp och sten
alltsedan du visade
din innersta önskelista
för tomtefar
innan han var stor.
Emellertid densamme trettonde
TOMTEN
tillika bossen över hela satans paketet
har du knappt sett minsta
piprök av
på år och år
ända tills idag! Blossande
som ett pallat äpple
står här nu ju den urgamle nissen
i ditt största skafferi
och skäms
med händerna djupt i
saffransdegen
på tok för tidigt
stoppar han pipan full med russin
och drar pepparen
tills allt växer inom dig
ännu ett varv;
vrede och vanmakt
och vemod och
vilja igen,
fy bubblan så skönt!
det kan bli ändå
fastän just ingenting
nästan har skett
med dessa tomhetens vrår
som tomten genomborrar
som vore du en
tomat. Automatiskt ringer
en riktigare timme,
stänger du av den
och simmar bort
genom sovkammarfönstret, rätt ut i trädgården
där med gräsmattans löv
såsom sitt golv
de åter bara är tolv.