Glansigt och robust i samma toning,
nyanserat av släckta bränder som suger kraften
ur nyfödda blickar.

Fryst, ståndaktig utan bälte,
slängd efter återvinning och förbarmad av moralens väktare.

Vi tror att vinsten ligger och ruvar
där regnet nyligen fallit.
Ytlighetens temperatur skalar av huden och de stormar
som är besatta av vackra färgers nyanser.

Oavsett riktning är utgångspunkten alltid
vald utifrån det första steget.

Det bedarras av skopor som överlastar och finner
sin egen förlåtelse att existera över de som fördelar jämt.

Må mänskligheten gråta sitt blodbad över strandsatta jämlikar,
för vi är inte mer än det ljus som faktiskt studsar på vår kropp.
Vi är inte mer än den uppfattning som åskådaren äger.

Därför är ytligheten,
människans absoluta nollpunkt.