Som barn ville jag världen smycka.
Naivt och dumt kan man nog tycka -
men jag var överfull av lycka.

Sån var min barndoms ljusa gåva;
vart vaxljus var en supernova
och döden läktes av att sova.

Ur mammas famn stod trösten sprungen;
där läktes hand av sticka stungen.
Till sömns jag vaggades - besjungen.