Kunde jag binda fast
så skulle jag det
Fyra hundra hårda knutar

Kunde jag låsa
så skulle jag det
Med fyra hundra tunga lås
Utan nyckel

På ödsliga lakan i kylig
natt..........viskas inom mig
hur binder jag 
och stänger
det spröda
utan att krossa?

Som en fjäril
dras du till mig
för att suga min blommas 
nektar
Lika flyktigt
Lika mjukt

I ett ögonblick finns du
fladdrande med spröda vingar
Tätt tätt intill mig
Omsluter mig och 
dricker dig otörstig

Så i nästa andetag
Vinddraget från ingenstans
tar dig med
Och du är borta

-

Plågad av din förödande
framfart 
med min själ
plåstrar jag varsamt ihop
mig
bit för bit
och varje tamp och
rep 
samlar jag mödosamt




Väntande fylls min blomma
med nektar.......