Låt mig förklara och ge en lite tydligare bild av våra..ska vi säga..hmm omständigheter? En dag när månen väcks tidigt på eftermiddagen och höstens målarpensel satt i parkens väntrum fann vi hmmm något nytt men också väldigt väldigt gammalt.

I västra vingen återfanns två dolda rum, sa herr kropp och harklade sig. Från dessa rum går två korridorer tidigare helt gömda för omvärlden, inuti de befintliga väggarna. Den ena riktar sig uppåt och den andra nedåt och de slutar båda i murade återvändsgränder. Det som ännu konstigare var att det var så rent där i gångarna. Stentrappor som inte borde finnas eller ha använts på 400 år men som var och är utan spindelnät och inte heller med spår av damm eller smuts?

-Jaha herr kropp...men jag förstår inte vad tjänsten eller problemet är?
-Vänta min historia är inte färdig! -Snälla ni låt mig fortsätta, sa han nästan bedjande. Det såg ut som han var kraftigt berörd, ur en plötsligt växande nervositet och styrd av stundens allvar.
Han gnuggade sina händer som en frysande och vandrade med blicken ut i den stora salen.
-Javisst, svarade jag och tittade ut genom fönstret. Det var nu nästan helt mörkt och vallgravens vatten var som en svart och kall avgrund.

Så en kväll för inte så länge sen hände något väldigt märkvärdigt. De som arbetade med de nyfunna lönngångarna hade gått hem, ganska tidigt faktiskt. När jag gick för att släcka slog det mig, javisst det var en fredag! Då går de ju lite före. Jag gick genom rummet som leder till den gamla trappan och då jag stod och beundrade hantverket som nu restaureras, släcktes ljuset plötsligt!