Han var en sådan olycklig människa och mådde inte så bra
Han var en sådan som inte många tyckte var något att ha
Många nederlag och nästan ingen seger
Så hade hans liv sett ut som regel

Honom kunde livet egentligen varit förutan
En mindre som belastar den redan sjunkande skutan
Då slår det mig i ett endaste slag
Kanske är det trots allt en kosmisk lag

Att det som varit härjat och utsatt
Kan bära på en alldeles särskild skatt
Som formats genom olika ytterligheter
På en väg som känts mer och mer påfrestande för varje meter

Men som i slutändan ger de bästa förutsättningar för läkning
För allt som tagit stryk och gått ner för räkning
Inklusive en jord som har skändats och plundrats
Sedan de flesta inför dess storslagenhet slutat att förundras

Tillsammans med andra sargade existenser
Kan människan återskapa respekt för värdighet och gränser
De rättfärdiga och skrupelfria har inget att tillföra
De kan inget för det sårade och stukade göra

Det kan bara de göra som någon gång fallit ur ramen
De sneda och trasiga men också den fina herren och den fina damen
Först då kan vi lära ödmjukhet och bli verkligt mänskliga
Så att vi både ingår i och kan ta ansvar för detta märkliga

Vi ser runtomkring oss och bättre behöver vårda
Att vi blir lyhörda och mottagliga istället för karga och hårda
För näckrosens rötter de befinner sig långt därnere i dyn
Medan dess vackra blomma slår ut och öppnar sig mot skyn