Det var vid frukostbordet, över rostat bröd och marmelad. En självklar tystnad som plötsligt bröts:
- Sebastian, du är död.
Jag tittade inte ens upp från tidningen.
Det var först på väg till jobbet som jag började fundera på vad hon kunde ha menat. Trodde hon verkligen att jag hade dött, och i så fall, varför pratade hon med mig?