Egot vill alltid vara först och främst
Allt annat skall stå i dess tjänst
Även när det känner sig litet och obetydligt
Kryper undan försåtligt och vill verka osynligt

Väntar det alltid på sin tur att få kliva fram
Trots att det känner tvivel, osäkerhet och kanske skam
Det borde dock hålla sin tunga och dra sig tillbaka
När det större inom människan börjar prata

Inte så att det bara skall stanna under skäppan
Men det är inte ensam herre på täppan
Det måste lära sig att lyssna och fundera
Först då kan alla egon sluta att regera

Och inte vara så uppblåsta och självtillräckliga
Hotfulla och förskräckliga
Utan insiktsfulla och fördragsamma
Och därmed mindre övergivna och ensamma