Denna ljuva morgon,
detta underbara ljus som väcker
dina blommor och befäster sanningen
i mina uppvaknande ögon.

Kanske kan sista gången vara det eviga,
som bryter mot strömmen och visar att
viljan är det enda som kommer kunna segra.

Den lyster som ledsagar tanken åt lust,
ljuger aldrig ensam
och formar slutet till början av sagan.

Det finns inte mer att finna när ditt leende
väcker en livsmening och solen bryter sönder
den väta som samlas i dimman.

Aldrig blir en möjlighet när mina fingrar
får finna den lenaste av hud.

Den ljuva morgon,
detta underbara liv som skapar
färger och livnär sig på blickar.

Vi har redan fyllt stjärnljusen med styrka att
lysa över tusen världar av mörker och funnit
att ensamheten är för alltid bruten och slagen.

En gåva som får tidsaxeln att luta sig mot
historien, för att skapa en framtid där ingen
kan ta ifrån oss just detta moment,
just denna sekund,
denna ljuva morgon.