Det har sagts att valen fördärvar,
att ljuset skulle ha mörknat innan det nådde linsen.
Det har har ryktats att få ord skadar hjärtats slag
innan det har börjat leva ordentligt.

Allt mörker är en förlängning av en död mans grav och
ovan står patrasket och applåderar.
Vi är så fångade i tanken om två händer att vi inte
ens visar liv till vårt eget uppvaknande.

Kyss mig ensam och ståendes i flykt och visa
att jag hade fel som trodde att jag inte fick betyda.

Jag är död nu
och aldrig så levande.

Inget ska få mig att vandra åt motsatta beundran.

Det har sagts att lyckan värmer,
att stundens allvar är det sanna perspektivet.
Det har ryktats att dina känslostormar är det
enda som ska frambringa min fruktan.

Det är så underbart att veta,
att inget kan få Universum att kollapsa just nu,
när dina blickar plötsligt möter mina under den
bästa stunden i mitt liv.

Jag är egentligen död,
men aldrig så levande som nu.