Bjällerklang å se det snöar och brasan värmer varmt

glögg i strupen ,filten på jag vet jag har det likadant

men som jag frös denna kväll vid bygdens gran så började jag tänka på

den som måste kall och frusen till vila utan brasa gå

som kanske har den turen att portdörren är olåst

att komma undan svidande snö, hård och kall i snålblåst

som hjärtat har namnet utstött i varje blodfyllt slag

som faktiskt inte bryr sig om det blir en morgondag.

Gud, så många ljus jag skulle vilja ge så många hem

hoppfulla juliga sånger skulle jag vilja förverkliga åt dem

eller om så bara få ge dessa något hopp i vår frusna värld

det vore verkligen något, som gjorde mej mera värd

jag vill inte vara en kall och cynisk kvinna

världen är sådan att man kan förlora men också vinna

jag hoppas att jag vann en visdom denna stjärnefyllda kalla natt

att få ge det måste vara livets, och Julens största skatt