skriven 12-10-28, tankar som kom upp efter en diskussion med en som inte förstod överhuvudtaget.
min högsta önskan är att vara som er
jag hade velat ha en kropp
utan svarta vener
en vardag som inte handlar om
att hålla huvudet strax ovanför vattenytan
jag vet inte hur det känns
att vara hel i sin vuxenhet
men min högsta önskan
är att vara som er
jag vill inte veta hur det känns
att stickas av knivar utan stål
och få långtidsverkande gift
insprutat i systemet
jag hinner aldrig samla ihop
mynten för krascherna
lönsamhet är ett skämt
i mina journaler
men tomma EKG-kurvor kostar mer
sorgens pris är högre
än sjukdomens
mitt pass har samma födelseår som era
men kanterna nöts inte ut
på lika många flygplatser
fötterna trampar långt ifrån
de röda mattorna
CV:ts meritlista
syns inte bredvid era
men en gång var vi alla
värnlösa barn med drömmar
på gungorna 1993
hade vi inte en tanke på 2012
ingen sexåring planerar
borderline
idag dränks öronen av
tjatet om att andra
målar perfekta liv i blått
men mina nyhetsflöden
ignorerar inte
trasigheten
och om någon springer
från alla sköra namn
är det deras problem
om de inte klarar av
att se mig