Hovdestalunds kyrkogård Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Delbild av Hovdestalunds kyrkogård Hovdestalunds kyrkogård är en kyrkogård och begravningsplats i Västerås. Det finns 23 kyrkogårdar inom Västerås kyrkliga samfällighet varav Hovdestalund är den största med en yta på 35 hektar.[1] Erik Hahr gjorde ritningen till Hovdestalund 1923 och första gravsättningen var i september 1924. På Hovdestalund finns alla gravformer att tillgå, det finns kistgravar, urngravar, askgravar och minneslund. Fyra kapell finns på området: Korsets, S:t Ilians, S:ta Gertruds och S:t Davids. S:t Davids kapell har målningar utförda av Filip Månsson, som också dekorerat Högalidskyrkan i Stockholm och taket i Västerås teater[2].

Framför kapellet finns en stor gräsmatta som är förberedd för massbegravningar i samband med epidemier och krig.

Hovdestalund har även ett kapellkrematorium och man kremerar åt Köping, Hallstahammar, Surahammar, Enköping och i viss mån åt Sala. Man kan utföra cirka 2 500 kremeringar per år och har kvicksilverrening som minskar utsläppen med 95 procent. Dessutom renas röken från sotpartiklar.


Jag gick runt kapellet

men alla dörrar var låsta

Ingen människa syntes till

och jag började känna mig

spökligt rädd och panikslagen

desperat och illa till mods


Flexlinjen hade slutat sina körningar för dagen

och jag hade tyvärr inget taxinummer i mobilen

en läxa för framtiden för kommande behov

av en "senil" 73 åring...

Min son vill hellre kalla det

tankspriddhet...


Barnbarnen skulle vara i Korskyrkan och repetera

Jag ringde min sonhustru på mobilen

men då hon inte hade blekaste aning

om var jag befann mig var det inte så

enkelt att hitta mig och hon var ensam

med barnen där hon var


"Barn och dårar hjälper Gud" heter det ju

En barnfamilj kommer i syfte att tända gravljus

Jag berättar min situation och de erbjuder sig

att köra mig till rätt kyrka mot en ringa summa

Jag hamnar rätt till slut men så skärrad och chockad

att jag måste ta min tillflykt till toaletten och gråta ut


skälvande och skakande i hela kroppen...kunde jag inte förklara

för någon hur jag egentligen kände mig i botten av mitt innersta

Men Gud visste och förstod mig till fullo som väl var och tröstade

"Han tårar fälla skall som vi förstå vår nöd och stå oss bi..."

sjunger vi ju i adventspsalmen...eller var det kanske julpsalmen

Tack Gud att Du är "Vännen framför alla vänner"...