Jag sitter här i min ensamhet
och låter tiden berusa mig.
Kommer det tårar så ska jag vända mig om,
och trasa sönder tystnaden
med min enda böns eko.
Som ska klinga mot kyrkklockans mörka, kalla dån.

Tro mig!

Gud är Ingen
för så många,
och Ingen älskar er som jag älskar er.

Ja, en röd allsmäktighet bär oss vidare,
Till tårarnas källa

för sanningens skull.