hon dansade en sommar
var blåögd till tusen och trasig total
trodde hon brutit sig in
kommit innanför och berört
talade på språk som inget vet och längtade
läste hemlighet och vred om
lyssnade om och igen om
nuddade allt men lät ändå vara
alltid beredd på att fara

att mörkt brun ögongardin frisera om och att draga sommaren tillbaka

till sig, en solkysst son henne tog
och allt sedan dess har ögon kasst varit jord

få hjärtan fungerar nog som så
att när man en sommar hittar himmel sen lätt kan gå

det är så blött överallt under höstar och vinter vred
trots att inget ser trotsas det med nävar fler

av en flicka som menade det

tänk vad omtumlande att ligga sked
tänka på under och under tiden på hur en flicka en gång led

fingrar dansa och ögon le länders gräns till trots

vacker ska den bli
sången om oss

det enda riktiga vore att slåss.