Av en flicka som menade det
hon dansade en sommar
var blåögd till tusen och trasig total
trodde hon brutit sig in
kommit innanför och berört
talade på språk som inget vet och längtade
läste hemlighet och vred om
lyssnade om och igen om
nuddade allt men lät ändå vara
alltid beredd på att fara
att mörkt brun ögongardin frisera om och att draga sommaren tillbaka
till sig, en solkysst son henne tog
och allt sedan dess har ögon kasst varit jord
få hjärtan fungerar nog som så
att när man en sommar hittar himmel sen lätt kan gå
det är så blött överallt under höstar och vinter vred
trots att inget ser trotsas det med nävar fler
av en flicka som menade det
tänk vad omtumlande att ligga sked
tänka på under och under tiden på hur en flicka en gång led
fingrar dansa och ögon le länders gräns till trots
vacker ska den bli
sången om oss
det enda riktiga vore att slåss.