Jävla gubbjävel,
fyfan du suger!

Allt för att jag ville rocka fett lite och inte förstod begreppet att zlatanera. Istället flög jag genom mitt helikopterperspektiv och strandade vid en torrlagd kanal.
Kunde drömma om kyparkavajens Era där benvärmare och cykelbyxor trängdes under 501:or. Ja jösses...den tiden kunde alla arslen vara välsvarade. Minns tydligt första kräkjeansen som inte hade bakfickor. Det fick alla arslen att fördubblas i storlek.

Men vem är jag som föddes innan månlandningen och innan Vietnamkrigets slut. Jag är ju en jävla senil gubbe som inte förstått att evolutionen skapat tonåringar med en Iphone inopererat i högerhanden. Fattar inte att jag kan sms-låna tiotusen spänn på mitt personnummer och att ordet stuffa fullständigt självdött. Idag finns jag egentligen inte, då jag vägrar facebook och min sociala status torteras sönder och samman i träsket av nördar och främlingar. En gubbfan som inte förstår att möten inte behöver vara lajv och kompisar som man aldrig någonsin tagit på är en helt normalish. Helt naturlish som äta, andas och bajsa är den ständig uppkopplingen mot internet, klart att man fångar märkliga blickar när man säger att man svarade i telefon på sjuttiotalet med tilldelat telefonnummer
- tjugosjusjuttioetttrettionio
- hej är Matte hemma.
- tjänare.. det är jag som talar.

Saknar telexens underbara melodi när nytt fyrtioteckens meddelandet ankom.

Vafan...jag är inte nån bakåtsträvare.. är en nostalgiker..Kan njuta av tanken att Ikea bara fanns i Sverige och alla skruvarna alltid var med. Att det aldrig kunde regna på vintern och ingen kände till arbetslöshet och svartskallar.

När brunstensbatteriets kapacitet var några få timmar för en ficklampa som hade in inmoterad reflektor och var helt värdelös att lysa upp med.
Då man kunde knulla utan att få sjukdomar som inte ännu inte var uppfunna.

Tycker fortfarande att nittiotalet känns som igår och årtiondet innan som förra veckan. När kreditkort var en statussymbol och yuppienallens enorma antenn kunde synas från hundra meters avstånd och när båda tornen var en siluett för New Yorks stad. Inte nog med det så växte jag upp när Leksand faktiskt hade ett Hockeylag.

Men vad fan vet jag som inte förstår att man inte äger någonstans.
Nu när fotbollens regelbok är tjockare än Sveriges rikes lag och Kjell-Olof Fäldts gråhåriga Mohikan kan beställas hos frisören och få bli kallad för retro.

Lägger mig i reträtt, skrattar och inser att tiden hinner ifatt. Men tro mig lilla fjortis där... Njuta kan jag fortfarande göra...och jag är dubbelt så bra på det än du! Trots att jag är en jävla gubbjävel som suger...