Er ilska är föraktet
över att inte våga se er själva
inte våga möta jaget
öga mot öga
ens i en spegel.

Och er ironi är talande
all sanning ligger innanför
en dörr ni inte vågar öppna
ens för er själva.

Så ni hånar och tillsammans skrattar ni
ihåligt ekar det i mörkret
och oändligt stor är ensamheten
oändligt stort är lidandet
Ständigt räds ni dagen ni får möta det
och tvingas andas.

Kuvösen spricker upp och kall och torr
är luften kring er
om ni lämnar höljet, det som skyddar er
mot världen.
Ångesten blir tårgas,
ni är lik på gatorna i Bagdad
ni måste kippa efter luft
om ni skall leva.