Tyget splittrades över spända kroppar,
som lade sig i brygga över fägring och åtrå.
Skulden en ensam börda som skallar över tomma
bänkar i öde trängsel.

Så syrerikt vatten som forsar mellan våra kön fanns
inte ens i fantasins mest overkliga dröm. Det lamslog och
födde nya liv med ett enda andetag och en enda kyss.

Mina händer hade egna viljor dom forskade sig fram genom
och inuti din kropp. De älskade din hud och bedårande fördes fingrar mellan lår
och bröst. De fångade inte bara ögonblicket, de skapade ännu mera mening i
en tillvaro som lystes upp av eldar och hetta.

Naturligt och avspänt kunde våra leenden mötas när mitt jag forsade inuti dig.
Det blev det skönaste av stygn som syddes på en redan förlorad vinnare av motstånd och nekanden.

Hur enkelt är det inte att finna just fantasins förverkligande och andas den dröm som aldrig kommer igen men är här och nu.

Jag frågade aldrig snällt!

Därför ligger jag med dig ikväll.