Jag minns så väl dagen Olof Palme blev dödad.
Satt och drack mitt morgonkaffe, och hade radion på.
Då slog nyheten ner som en bomb!
Att någon blir mördad är för mig alltid hemskt.
Människor grät, och var helt förtvivlade.
Deras landsfader som dom hade satt på piedestal
hade fallit till marken, och kallnat för alltid.
Han var för många en stor Gud!
Detta "äcklade mig" att sätta en människa så högt.
Jag minns så väl doften i Sverige, den var,
och är fortfarande "mycket röd".
En färg jag ibland gillar, men för det mesta inte.
Den gjorde att jag hade svårt att "andas fritt"
svårt att få luft under mina vingar!
Jag älskar att få flyga under frihetens tak,
och smaka på livets strapatser, men det var svårt i Sverige.
Är fortfarande, finns doft av "jante och att vara lagom".
Man får passa sig att inte sticka ut för mycket
helst ska man följa massan...
Jag höll på att kvävas till döds, och bestämde då
för att flyga till det stora landet Amerika!
Där kände jag av annan doft, där kunde jag andas.
Mycket hände "over there", och jag bär med mig
många års livserfarenhet!!!
Drömmarna fanns hela tiden att få åka dit,
dom kunde inte någon ta, och det bästa var
att " my dream came true" !!
Så jag bär erfarenhet av olika dofter...
och lärt mig att inte upphöja människor, utan bara Gud!








mare