Drivor av dunkel mystik blottas
av den ännu redlösa solens vacklande sken.
Kall och klar träffas den sovande jorden
av bristen på försvar.

Som en kall öl eller två dricks
högst uppe på tystnadens berg,
där ingenting nämns,
är sömnlöshetens stirrande blickar
över nejden.

Genom glödande stenregn
exploderar våra fasor
av allt vi inte visste.

Och vi var inte beredda.

Inte förrän allt var över oss.