Jordskorpan bryts sönder i den dvala
som tillverkar drömmar av lust.

Ser oss så tydligt att allt annat suddas bort
och förtvinar i sin oväsentlighet,
det är solstormen som styr och fångar
det hällregn som annars täcker himmelens blåa

Frågan är ingen uppmaning,
det är en solid önskan om momentan tvåsamhet
där dunbollar och lena händer blir ingrediensen som
fångar åtrå och lust.

Låt den bipolära världen skuldsättas utanför vårt fönster,
för det är av ringa betydelse,
denna sekund,
just denna tid då nåd och tårfyllda kanaler blåses bort av två kroppar.

Vägen är aldrig längre än sitt slut
och aldrig kortare än sin början.

Sträcker min hand över tusen mils avstånd och frågar

- Vill du vara ensam med mig?