Hur mången karl vet hur det känns
och är dessutom övertygad om,
att vara älskad ?

Blandar han månne blott samman
och därtill projicerar sin egen suktan
efter att få visa sig styv
med vad kvinnans lekamen
under leksamma stunder
åsamkar hans sinnen ?

Bryr han sig om hennes kärlek
så länge hon behagar honom ?

Fattar det kukhuvudet överhuvudtaget
ett jota
om va fan det kan vara kärringen dillar
när hon spottar ur sig sitt
"jag älskar dig" ?

Hur känns tanken på
att hon vill dö med honom ?

Kanske trängas på samma kyrkogård,
i en familjegrav
i samma kista ?

Utan att kunna gå därifrån.
Hela tiden.

Är det det kärringen vill - ha död på honom ?
Är det det som är kärlek tycker hon ?

Att inte ens släppa´n åt döden. ?

Känn dig älskad karljävel !