De där stukade fötterna ställer jag i barndomsgruset
vid dikeskanten-

Motvindens raspiga rop gisslar
men jag ska inte lyssna

 måla gissa rita spring

Benen är stumma och jag lika tyst
tiger mig framåt-

Knyter allt om- och  lägger det där

Men det gråter som det alltid har gjort