Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

älska mig hel igen

hur skulle jag kunna veta?

när dina ögon ständigt bar tårar
dina ord anklagan
och din längtan efter det gröna gräset

hur skulle jag kunna se?

när din tid stod stilla
de mörka molnen ständigt följde
att din väg var annat än rak

jag var din slagpåse, din synd och din ånger
förpackad med taggtråd och linoliumplast

vad skulle jag ha gjort?

när din värld rasade samman
våren flydde sin kos
och alla drömmar sjönk ned i träsket

vad skulle ha hänt?

om jag lyfte dig från rännstenen
förde dig in i ljuset
öppnade min sarkofag av ömhet

vad skulle du ha sagt?

om jag färgade din värld
ledsagade dig till dörren
och gav dig mitt hjärta

dina ögon bar på en obeskrivlig längtan att
finna ett liv som borde ha varit

hur skulle jag kunna veta?

att min tystnad skapat din rädsla,
våra felval och min obefintlighet

att våra handlingar skapat kaos
hur skulle jag kunna veta?

att du ville höra mig säga

...




Prosa av Max Poisé
Läst 348 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2013-04-21 18:49



Bookmark and Share


  Tess74
Vemodigt och fint
2013-04-24

    J. Herward



Känns som att poesin i denna vill lära mig något, att man är allt för snabb med att döma innan man ger sig själv chansen, kanske är det för att, andra är så mycket lättare att förlåta. Än sig själv... Varför är det fult att erkänna att man älskar?


Applåd!!
2013-04-24

  Teresia Ridell
Ömt, vackert fullt av vemod o längtan !
2013-04-22

  Rise Little One
En text att älska.
2013-04-21

  Angel of love
Väldigt bra, gillar den skarpt!!
2013-04-21

  Åse Tropp VIP
Vackert smärtsamt
mognad
2013-04-21

    ej medlem längre
Snyggt skrivet med vemodig underton...
2013-04-21

  ResenärGenomLivet VIP
Det gäller att kunna kommunicera...fint och frågande...
2013-04-21
  > Nästa text
< Föregående

Max Poisé