Du svävar sakta omkring utanför ditt slott,

gluttar in i alla dessa fortplantade salar

som du inrett eller inte inrett

med ryska och tyska tankar

sätter myrorna vareviga sten på rätt tidpunkt

medan hela bygget blivit smått försenat,

över hundra år nu...

Vi står och väntar likt ihoprullade mattor

i varsitt skåp, på den stora öppningen av Världen

men vad vi föga har listat ut :

att rymderna redan har öppnats och öppnats

av dig som aldrig vill avsluta

det liv som levdes i ett slutet torn.