Oh du grabbiga, bussiga Bill,
vad är din tanke vad är det du vill?
Du sitter och ler med tandrad så vit,
när andra på dig mest slänger skit.
Vår allas Bill med påkopplad charm,
med blicken som gör varje kvinna så varm.
Med hustrun bredvid så vacker, parant,
allt som blir sagt det måste va´ sant.

Oh my dear Bill du helyllegrabb, så ärlig och snygg i tanken så snabb.
Oh my dear Bill ett yankieideal, vinnar´n som har det så svårt med sitt val.

Hur är det fatt har du det svårt,
har du nånting som du kan kalla hårt.
Det liksom pockar, sliter och drar,
även en stor president det ju har.
Är det med pinnen du anför ditt land,
kvinnors känslor du sätter i brand.
När lusten i dig nu börjar ta tag,
och anden den känns ynklig och svag.

Du sitter i rutan och svär inför gud,
att du har inte pippat nå´n brud.
Med ögon så klara med darr i din röst:
"Dom enda jag klämt är Hillarys bröst".
Stackars Bill du har det inte lätt,
att säga oss andra vad som är rätt.
När driften är stark och pinnen är rak,
då är ej ämbetet nå´n viktig sak.

Drevet har nu tagit upp all sin jakt,
du får sen ge dig för dess övermakt.
Sitta i rutan och snyfta en stund:
"Stackars mig som knappt fått en blund!
Förlåt mig nu alla, jag ej satte stopp,
att jag ej kan regera min kropp.
Jag lovar att USA skall jag regera,
att pinnen nu aldrig reser sig mera."