Stjärnfall efter stjärnfall som
ramlar i ett eldgap,
hjärtat fyller pulsens funktion
men aldrig förståndet
som sakta dunstar från en öken

så förtroligt i sin patetiska ensamhet
som låter martyren dansa över vidder som
fantasin kan måla

det exploderade och de små spillror
som grundlade minnen delade tårarna
och försöken att hitta hem skapade vilsna kompass
som vände alla väderstreck

du vet redan,
vi vet redan
men munnen talar tystnad
och visar att ljud är överflödiga

dörren var redan stängd,
låst och igenbommad,

innan det ens hände

så det spelar ingen roll längre,

för jag vet vart jag är
och jag vet vart jag ska.