Bittra tårar rinner nerför kinderna.
Vems va felet?
Varför började vi bråka?

Alla känslor gör att det
knyter sej i magen.

Men plötsligt står du där bakom mej.
Jag känner din varma andedräkt
när du lutar dej fram
och viskar i mitt öra;

"Förlåt...snälla, förlåt!"

Då spelar frågorna inte
längre någon roll.
Jag vänder mej om och
smyger mej in i din famn.

"Förlåt mej också,
det va lika mycket mitt fel!"

Jag låter mina händer
glida in under din tröja.
Din hud är så len
och jag känner ditt hjärta slå
lika hårt som mitt.

När jag drar in doften av dej
vet jag att inget betyder mer
än att få känna dina armar runt mej,
din varma mun mot min
och att få höra ljudet av din röst
när du säger att du älskar mej.

Jag gråter fortfarande,
men nu är det glädjetårar!