Den sista tårens natt säger farväl
till det efterlängtade sorgebarnet,
som står – vindpinad – ut med cellgifterna.

Det ödmjuka knäböjandet visar tillit
till de faktum förvirringen mistar,
utan att ha gjort vad som verkligen behövs.

Men gråt inte mer!

Döden är förskräckligt ensam,
och du vill inte ha dess sällskap.