Mina sår har öppnats igen
jag är aldrig stark nog
bara fånig och dum

jag borde ha lyssnat
tagit åt mig av det du sa
inte vävt drömmar av det lilla

jag är som den svältande
du är som biet som vill till blomman
men det finns ingen plats eller tid

du är ingen idiot
fast jag ibland vill skrika det
vi är båda lika vilsna här i världen

så nu är mitt svarta hål större
och din kyla är medveten
det hjälper inte att vi skrattar tillsammans för stunden